Trevlig fika, hästterapi och en vilsen Fiken
I går kväll lämnade jag mina killar hemma och styrde Kian mot Uppsala för att träffa Hanna och Jessie på det vanliga fikastället.
Precis som vanligt blev jag sen (jag förstår aldrig varför jag kommer försent, denna gång tyckte jag att jag åkte i god tid men ändå kommer jag försent, hur lyckas jag?) Hursom, sen goffade jag i mig cheesecake och skrattade och fnissade i goda vänners lag innan klockan blev förmycket och det var dags att åka hem igen. Jag tycker alltid att det är roligt när vi träffas. Vi har tre helt olika liv nu men vi håller kontakten och det är jag så glad över! Det finns en hel del roliga minnen från 16års åldern och här skulle jag verkligen bifogat något kort på oss tre, lite lagom glada i hatten i typ stadsparken för 10 år sen ha ha ha det var tider det! Men för 10 år sen hade man ju inte digitalkamera så det går ju inte...vad synd *fniss*
Det är oxå så himla skönt att komma iväg helt själv i bland. Att inte ha något barn kring sig som pockar på uppmärksamhet och bara vara Sofia.
Idag har jag känt mig lite nere, det gör man ju vissa dagar. Halsen krånglar lite men jag har ändå varit duktig och sprungit 8km i mina nya super skor - jag svävar fram i dem ....tror jag själv iaf ha ha..
När jag kom tillbaka tog jag in hästarna och började borsta och gno och pyssla med stallet. Det kan jag säga att det är verkligen terapi för mig. Att bara stå och rykta medan dom tuggar på sitt hö, lite låg volym på radion och bara vara är så himla rogivande och ger så otroligt mycket ny energi, man får tid att tänka, jag kom in som en helt ny människa. Vad skulle jag göra utan mina älskade hästar?
Förresten så när jag skulle hämta Ludde från dagis idag så var jag en halvtimme tidig så jag åkte en sväng med bilen för att Gustav skulle få sova en stund. Åkte hit och dit och hamnade av någon anledning på en minimal grusväg mitt i skogen flera flera mil från dagis och jag hade ingen aning om vart jag var eller hur jag skulle komma tillbaka. Fredrik svarade naturligtvis inte på telefonen och jag var verkligen vilsen. Det hela slutade med att jag kom en halvtimme för sent till dagis istället för en halvtimme för tidigt...Ja vad säger man - det är väl bara en Fik som kan lyckas med detta!
Precis som vanligt blev jag sen (jag förstår aldrig varför jag kommer försent, denna gång tyckte jag att jag åkte i god tid men ändå kommer jag försent, hur lyckas jag?) Hursom, sen goffade jag i mig cheesecake och skrattade och fnissade i goda vänners lag innan klockan blev förmycket och det var dags att åka hem igen. Jag tycker alltid att det är roligt när vi träffas. Vi har tre helt olika liv nu men vi håller kontakten och det är jag så glad över! Det finns en hel del roliga minnen från 16års åldern och här skulle jag verkligen bifogat något kort på oss tre, lite lagom glada i hatten i typ stadsparken för 10 år sen ha ha ha det var tider det! Men för 10 år sen hade man ju inte digitalkamera så det går ju inte...vad synd *fniss*
Det är oxå så himla skönt att komma iväg helt själv i bland. Att inte ha något barn kring sig som pockar på uppmärksamhet och bara vara Sofia.
Idag har jag känt mig lite nere, det gör man ju vissa dagar. Halsen krånglar lite men jag har ändå varit duktig och sprungit 8km i mina nya super skor - jag svävar fram i dem ....tror jag själv iaf ha ha..
När jag kom tillbaka tog jag in hästarna och började borsta och gno och pyssla med stallet. Det kan jag säga att det är verkligen terapi för mig. Att bara stå och rykta medan dom tuggar på sitt hö, lite låg volym på radion och bara vara är så himla rogivande och ger så otroligt mycket ny energi, man får tid att tänka, jag kom in som en helt ny människa. Vad skulle jag göra utan mina älskade hästar?
Förresten så när jag skulle hämta Ludde från dagis idag så var jag en halvtimme tidig så jag åkte en sväng med bilen för att Gustav skulle få sova en stund. Åkte hit och dit och hamnade av någon anledning på en minimal grusväg mitt i skogen flera flera mil från dagis och jag hade ingen aning om vart jag var eller hur jag skulle komma tillbaka. Fredrik svarade naturligtvis inte på telefonen och jag var verkligen vilsen. Det hela slutade med att jag kom en halvtimme för sent till dagis istället för en halvtimme för tidigt...Ja vad säger man - det är väl bara en Fik som kan lyckas med detta!
Kommentarer
Postat av: Lisa
Haha ja du det är ju sådär det blir då tidsomptimisterna är ute i för god tid..;-)
Nä men skämt åsido, tänk så tokigt det kan bli, tur du hittade rätt tillslut iaf.
Tack för trevlig promenix, fika mm ;-)
Kram
Postat av: Jessica
Haha, nej du, här har du en som är värre. Jag åkte till och med vilse när jag skulle till Gränby centrum och hade GPS ;) Jag hittar bra om jag åker den vanliga vägen men nu kom jag liksom från ett annat håll och de har ju byggt rondeller och vägar till förbannelse där ute så man känner ju inte igen sig. Och några månader innan det lyckades jag inte hitta hem från Arlanda... Jobbigt att ha så himla dåligt lokalsinne. Kram
Trackback
