Mitt liv- ett ständigt kaos?

Herregud, finns något slut på snön och vintern? Just nu känns det inte som det. Men vädret till trots så känns allt lite lättare just nu. Jobb, hästar och barn allt känna smidigare. Dels för att vi går mot ljusare tider men även för att jag är i kapp med jobbet, att Gustav börjat gå som smått och är mer nöjd. För att hästarna fått nya rutiner och att det inte är så länge kvar tills Frasse åker hem och jag bara har en häst på mitt samvete som vill bli riden varje dag.

Annars går mycket emot oss just nu och framför oss kommer innom en snar framtid en massa stora förändringar att ske. Om det är mot det bra eller det dåliga återstår att se...men jag renonerar att det blir nog bra i slutet. Det brukar ju allt bli. Motgångar är ju till för att man ska lägga i en till växel och kämpa ännu lite mer.

Jag har ju en tendens att oftast vara för snäll och inte vara rak och tydigt när jag tar på mig saker (som ALLTID sätter mig i knipa till slut för att det på ett eller annat vis blir knas, Marie nu vet jag att du drar på smilegroparna...:-)) Hur som helst så har jag lovat mig själv att bli mer rak och tydlig, inte ta på mig mer än vad jag orkar och det är ju anledningen till att Frasse åker hem även fast jag vet att hans matte såväl behöver min hjälp.
Hur som helst så ska Ludde börja gå en extra dag på dagis medan jag har så mycket med jobbet nu under våren. Därav ska han gå alla sina 25 timmar istället för 21 som han tidigare gjort (men han har rätt till 25timmar, bara det att jag endast velat ha honom där 21) Hursom så var det inga problem alls enligt föreståndaren i förra veckan och vi kom överens om att han skulle börja redan denna vecka. Så när jag hämtade honom i måndags så skulle jag bara dubbelschecka att han kunde komma på tisdagen oxå. Fröken gick in och lyssnade med föreståndaren som sedan kallade in mig för att prata i enrum..jaha...enrum har vi misskött oss? Nej då, men Ludde kunde inte komma på tisdag för alla var tvugna att vänta en månad och det var dom stenhårda med...eh vad säger hon? Några dagar tidigare gick det ju toppen att han skulle börja denna tisdag...jag blir sur och säger att jag räknat med att ha honom där och att jag bokat in jobb och att det är svårt att ändra precis i sista stund...Ja ha säger hon men isf går det bra...va??Jag fattar inte alls vad hon vill ha ut av samtalet men iaf. Sen tar hon upp att det pratas bland föräldrarna på förskolan om när Gustav ska börja på dagis och hur mycket han ska gå...! Jag blir både arg och förvånad - kan andra ha åsikter om när MITT barn ska börja på dagis??och om dom undrar över det så varför frågar ingen mig?? Blir ruskigt arg och less och skäller lite på föreståndaren om det . Då backar hon och säger att jag missfrstod och att dom bara vill veta när han ska börja och hur mycket han ska gå för deras budget. Det kan jag förstå men borde man fortfarande inte fråga mig om det först?? Berättar hur jag tänkt det för Gustavs del och åker hem arg som ett bi men stolt över att jag kunde sätta ner foten och säga ifrån! Förestånadren ringde även på kvällen för att förtydliga att det abolut inte gick något snack på förskolan men jag vet inte. Vet nog vilken förälder det gäller som låter orden i munnen löpa fritt och börjar lit ruggit trött på henne, träffar henne flera gånger i veckan så om hon undrar nått om mina barn så varför tar hon inte det mig mig??Nej när vi träffar så är det bara super klistrat leende eller gnäll om något hon tycker är fel (och det är MYCKET som hon tycker är fel).Tycker naturligtvis att dagiset är världens bästa men just denna mamman har jag svårt för för hon vill bara skapa konflikter känns det som.

I övrig så var jag och Karin in och tränade i Måndags och det var såå roligt!!! Tack för att du fick mig att släpa mig dit! Nu är det spinning som vi ska ge oss på nästa gång!